Våra berättelser

Stentråkigt! Aldrig skulle Itascas sommarjobbare Sara Suikki satsa på bergmekanik.

Men det var innan krafterna och spänningarna ledde henne rakt ner i gruvor och tunnlar.

Ju svårare desto bättre – Sara Suikki älskar utmaningar. För henne var toppbetyg i gymnasiet ett självklart mål och att hon nu läser ingenjörsprogrammet ett år snabbare än de flesta förvånar ingen. Men att just bergmekanik skulle bli hennes grej var inte alls självklart.

– Sten, hur kul kan det vara? Det var min inställning på gymnasiet. När jag förstod att det är just stenen och bergets krafter som är den ultimata utmaningen visste jag var min yrkesbana skulle leda. Bergets spänningar är spännande. Det är aldrig detsamma överallt och inte så exakt som betong och stål, säger Sara.

Rörligheten är tjusningen

Hon är 22-åringen som har fötterna på jorden, huvudet i gruvan och själen i en fiskeark på fjällsjön. Och när hon beskriver sig själv är det inte som den introverta ingenjörstypen.

– Jag är utåtriktad och social och tvekar inte att ta en ledarroll. Under hela studietiden har jag jobbat extra, bland annat som arbetsledare på Teknikens Hus.

Hur känns det att ha bergmekanik på jobbschemat i sommar?

– Det ser jag fram emot! Itasca löser direkta bergmekaniska problem. Jag ska göra beräkningsmodeller och får använda mina teoretiska kunskaper i praktiken. Jobbet ger mig också möjligheter att vara ute på fältet. Rörligheten – både i berget och på jobbet – är en del av tjusningen med yrket.

Senaste nytt